Pålans värld

Pålans värld

Om Pålans värld

Bake a cake and i will love you for it, bake it with love and my heart will be as full as my stomach <3


Alexanders förlossning

Augusti 2013Posted by Pålan Tue, August 13, 2013 15:57:16
Nu har då äntligen lilla Mini, Alexander, kommit till världen smiley Beräknat födelsedatum var ju 1 juli men han ville komma ut redan den 25 juni. 6 dagar tidig, så han hade inte lika bråttom ut som storebror som var 11 dagar tidig smiley Fast det kan ju vara så att han ville satsa på ett bra datum.. jag skämtade med M kvällen innan och sa att "det vore ju kul om han kom ut imorgon så det blir lätt med datumen" eftersom E fyller den 25 maj och nu A den 25 juni smiley

Jag hade varit och jobbat på dagen och inte känt på mig något, hade haft förvärkar under vissa nätter i några veckor bara men inget mer än det. På natten hade jag vaknat vid 2 tiden och varit väldigt hungrig så hade gett mig ut till köket och fått i mig lite nyponsoppa och sen gått och lagt mig igen.
Sen hade jag börjat fått värkar men tänkte att det bara var förvärkar som innan så låg kvar i sängen och försökte sova, men runt 3 så bad jag M att klocka ifall att. Men de var helt oregelbundna, första kunde vara 1 minut emellan och nästa 7 minuter så vi tänkte att det inte var någon fara utan försökte sova vidare.

Vid 03.50 blev jag panikillamående och sprang in till badrummet och spydde som en tok, sa till M att antingen så hade jag ätit väldigt dålig nyponsoppa eller så var mini på väg och att det är säkrast att ringa till BB. Jag kom nämligen ihåg att jag spydde när E:s huvud trängde ner i bäckenet, vilket tydligen är väldigt vanligt. Med E hade jag redan öppnats och strax efter började jag krysta, så oron började komma att vi måste hinna ta oss in till sjukhuset. När M ringde BB sthlm så hörde jag att han pratade med henne om att åka in direkt och jag fick luren för hon ville prata med mig, samtidigt som M ringde min mamma och bad henne komma. Sköterskan frågade mig direkt om jag ville ha en ambulans men jag sa att det inte behövdes för mamma borde vara här om ca 20 min och att vi åker så fort hon kommer, så borde vara inne om ca 1 timme. Alltså strax efter 05:00

Hon blev tyst i några sekunder och sa sen "Linda, jag skickar en ambulans för jag tror att du kommer att få barn väldigt snart". Jag sa ok och la på och hon skulle ringa tillbaka om någon minut. Börjar direkt klaga till M att "det kommer bli så himla pinsamt när jag får åka ambulans in och inget händer sen och får åka hem igen". Jag hinner inte längre än att ta några kliv ut till köket och ställa ner min sminkväska på byrån vid hallen, när vattnet går.

Då började paniken stiga och jag började förstå att det händer verkligen nu! Tänkte direkt tillbaka på förlossningen med E och att när vattnet gått var han ute inom 16 min, och förstod att vi antagligen inte kommer hinna in till BB.
Jag ropade på M som hade hämtat E som vaknat mitt i kaoset, och sa att ambulansen måste komma NU. Jag fick återigen prata med BB och hon sa lugnt att jag inte får röra mig ur fläcken utan ställa mig på alla fyra och stå kvar där. Sen sa hon "nu kommer du att få kraftigare värkar och börja krysta, men jag vill att du håller dig lugn och när en krystvärk kommer så fokuserar du på dig själv och din andning. Jag vill även att du tar din högra hand och försiktigt trycker tillbaka när huvudet kommer." Jag gjorde som hon sa och ställde mig på alla fyra och inväntade krystvärken samtidigt som M kommer farandes med en långklänning till mig och frågar om "den är ok att ha till sjukhuset eller om jag vill ha något annat på mig".. förklarar så snällt jag kan att det nog är onödigt att klä på mig nu för mini kommer ut snart.

Den första krystvärken kom och jag la ner mobilen på golvet framför mig och satte på högtalaren eftersom jag inte kunde hålla och prata i mobilen och trycka tillbaka huvudet samtidigt. Självklart blir hundarna tokiga när de plötsligt hör en främmande röst och börjar skälla som galningar samtidigt som E står bredvid mig och försöker trösta mig, BB pratar med mig och jag ropar till henne att jag inte hör vad hon säger och försöker ändå fokusera på andningen och värken. Jag fortsätter säga till henne att ambulansen måste komma NU och nästa krystvärk kommer och samma visa utspelas.
Efter den andra värken hör jag hur M säger att ambulansen kommit och är på väg in. Så fort ambulansmännen kommit in och sagt hej till mig så svarar jag med "han kommer NU" och lämnar samtidigt över mobilen med BB i luren. Dem frågar M efter handdukar som dem lägger ut på golvet och hjälper mig att lägga mig på rygg på handdukarna. Direkt när jag lagt mig kommer nästa krystvärk och precis då kommer även min mamma in genom dörren och M slänger över E på henne och dem går in i vardagsrummet medans M sätter sig och håller min hand. Två krystar senare så kom lilla Alexander till världen hemma i köket 04.25 smiley (vilken tur att BB inte lyssnade på mig utan skickade en ambulans för annars hade vi varit mitt på motorvägen! smiley)
Vi ropade in mamma och E som kom och hälsade på lillebror och jag fick mysa lite med honom innan vi förflyttades till en bår, vinkade av mamma och E och åkte in till BB. Det var första gången jag åkte ambulans så det var ju lite spännande och ambulanskillen som satt bak med mig var jättetrevlig och pratade på medans jag ammade Mini. Väl inne möttes vi av glada barnmorskor som genast skämtade om att "nästa gång får du planera hemma istället" smiley Låter ju som en bra idé!
Vi fick ett rum, jag undersöktes och eftersom allt såg bra ut och jag mådde så bra (och på grund av min sjukhus-och läkarskräck) så sa dem att vi skulle få åka hem redan vid 11 tiden, så fort Mini godkänts av barnläkaren. Han fick typiskt nog kejsarsnitt på kejsarsnitt så vi åkte inte hem förräns vid 18 tiden men det var skönt att få komma hem och att E inte behövde sova borta.

Så det var den förlossningsberättelsen. Det var lite kaos men jag kan lugnt säga att det var den bästa förlossningen jag kunde önska mig, det gick snabbt, enkelt och hyfsat smärtfritt! PLUS att jag slapp hänga på sjukhuset i onödan smiley AWESOME smiley

Väl hemma hade mamma varit snäll och städat bort det mesta så jag körde bara en liten extra sväng med golvmoppen och slängde i handdukarna i tvättmaskinen och myste med mina fina killar <3
Det tog några dagar innan jag fattat att jag fött barn eftersom allt skedde så snabbt och eftersom jag mådde toppen direkt efter (tog tom en 3 timmars promenad 2 dagar efter) så var det lite svårt att förstå. Men det har varit underbart att få umgås med min älskade familj och att äntligen få pussa på min fiiiina Mini smiley<3

Klicka på bilderna för förstoring


puss på er <3

  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Malin Alfred Emil Wed, August 14, 2013 09:58:56

Å så fina!
Skönt att allt gick så bra :)
Kramar

Posted by Farmor Ramona Tue, August 13, 2013 18:36:51

Så fint du berättat Linda. man blir riktigt rörd igen.
Kram på er alla fyra.