Pålans värld

Pålans värld

Om Pålans värld

Bake a cake and i will love you for it, bake it with love and my heart will be as full as my stomach <3


Gravidchock 5 - Kärleken

Gravidchock!Posted by Pålan Sat, January 07, 2012 21:49:10

Det absolut bästa med att få en liten småtting är ju självklart all kärlek man fylls med! Innan har man ingen aning om vilken enorm kraftig känsla det egentligen är. Visst älskar man föräldrar, syskon, släkt, vänner och partner men det finns ingenting (i alla fall enligt mig) som kan mäta sig med kärleken man får för sitt barn.

Jag umgås med mitt lilla hjärta 99% av all min tid och ändå kan jag inte få nog av honom smiley Och den resterande tiden saknar jag honom så jag får ont i magen. Till och med när han sover i sin spjälsäng kan jag inte låta bli att titta, lukta och gosa med honom och längtar tills jag kan få hålla honom igen <3

Självklart blir man lite trött ibland och behöver sin egentid men oavsett så är det bara han som finns i tankarna. Jag hade inte en aning om att man kunde bli så "besatt" av någon annan. Mår han dåligt så mår jag dåligt, är han glad är jag glad och skrattar han så får jag fjärilar i magen av lycka!

  • Comments(0)//www.palansvarld.se/#post117

Gravidchock 4 - Vikten

Gravidchock!Posted by Pålan Thu, January 05, 2012 23:19:57

Nu till ett lite jobbigt och känsligt ämne för de flesta (oavsett graviditet eller inte smiley)..vikten.

Har alltid varit rätt liten och fått kämpa en del med att hålla upp min vikt. De flesta pratar så mycket om hur jobbigt det är för kraftigare att gå ner men det är inte alltid så lätt att gå upp heller. När jag blev gravid däremot så fick jag några fina kilon extra (rättare sagt 13,5kg), jag kunde verkligen känna (eller inbillade mig iaf smiley) hur jag nästan fick den där fina lystern gravida sägs få. Jag har nog nästan aldrig känt mig så vacker i hela mitt liv faktiskt som när jag var gravid smiley

Sen kom den dagen då jag fick mitt hjärta, den lyckligaste dagen i mitt liv <3 Och efter den började de kära kilona tyna bort mer och mer.. efter tre veckor var jag tillbaka på min normalvikt (45kg).. det kunde jag ju leva med såklart. Men det stannade inte där utan fortsatte ju självklart neråt ännu mer.

Idag ligger vikten på 41 kg, inte mycket till världen direkt, och det har tagit ut sin rätt på kroppen. Känner mig mestadels trött och orkelös (vilket är superbra med en liten bebbe som vill aktiveras hela tiden). Går runt och är orolig att folk ska titta på mig med avsmak och känner mig som ett levande skelett, men kan inte göra så mycket mer än att bara invänta amningens slut. Nu känns det som energin försvinner snabbare än den kommer och min största prioritet är ju faktiskt att E får all styrka han behöver men jag skulle ju inte klaga om det blev lite över till mig också.

Mitt nyårslöfte detta år blev alltså att se till att släpa min lata rumpa till gymmet! För några år sen upptäckte jag att genom mycket styrketräning i gymmet och endast lite lite kondition så kan jag faktiskt komma upp i vikt. Efter det blev min normalvikt stolta 48 kilon! Vilket är min idealvikt jag skulle vilja få tillbaka (eller lite till smiley) Jag är ju ändå rätt kort också med mina 158,5cm.

Så vill bara ge ett heads up till alla som inte vet, var beredda att kämpa med vikten efter graviditeten oavsett om det är upp eller ner <3 Tänk på att amningen tar ut sin rätt! Fast man kan ju också vara en lycklig sate som slipper detta smiley

  • Comments(0)//www.palansvarld.se/#post113

Gravidchock 3 - Tankspridhet

Gravidchock!Posted by Pålan Fri, October 07, 2011 22:49:18

Ojoj något jag verkligen inte räknat med var att över en dag bli Virrpanna nr 1! Klart började man känna av virrigheten redan under graviditeten; stod vid diskmaskinen och tog 3 min innan man kom på att man stod där för att sätta igång den, kom på att man skulle ha något ur handväskan men när man gått stegen dit helt glömt vad man ens skulle göra i hallen och inte minst satt sig i bilen med känslan att man glömt något.. just ja glasögonen! Men hade ju ingen aning om att det skulle (eller ens kunde) bli värre smiley

Sen kom äntligen den efterlängtade dagen då hjärtat kom till världen och då började förvirringens tid på allvar! Nuförtiden kommer man på sig själv att mitt i meningen glömma vad man pratar om, när folk frågar vad man gjort idag inser man att hela ens minne raderats till 20 minuter tillbaka och blir ju bara toppen med alla nya viktiga saker man måste komma ihåg (som att ge sötnosen sina d-droppar varje dag och hålla koll på antal ggr & tider man ammat) hur hade naturen tänkt ut det här egentligen!? smiley

Jag känner lite att folk är väldigt duktiga för att "varna" en för sömnbristen, kroppens förändringar och smärtan.. the big ones! Men nästan aldrig om alla miljoner småsaker som också sker. Förvirringen, känslan om att man inte längre passar in där man brukade, kroppens reaktioner på bebisskrik, rutinerna som måste sättas in i vardagen (nattning, nagelklippning, d-droppar varje dag, tvättning, träning etc), kontrollen över vad man äter under ammningen (värre än under graviditeten om man har en magknipsbebbe) och mycket mycket mer..

Och viktigast av allt: ingen säger hur man ska hantera allt! (om de inte gjort det och man i tankspriddhetens hetta totalt glömt bort det smiley)

Jag ska försöka göra mitt yttersta för att sprida lite ljus över dessa "småsaker" och vad jag gör för att hantera dem smiley

Så tillbaka till virrigheten. Det finns egentligen inte (iaf inte vad jag kan komma på) så mycket att göra åt saken mer än att lägga mer tillit till sin andra hälft, skriva upp allt man gjort och ska göra (kan vara bra att även den andra hälften skriver upp saker också för det rinner ur ens huvud samtidigt som de säger det) och det viktigaste är väl att försöka passa in det i vardagen, anpassa sig till det för det kanske har kommit för att stanna smiley Who knows! För vad gör det egentligen att man blivit megavirrig, man får se det som en ny söt och älskvärd twist på sig själv så löser det sig smiley

Det var det jag hade att säga för den här gången (kanske fyller i lite senare, är ju lite virrig så är svårt att ens få ihop sammanhängande meningar smiley) Puss på er!

  • Comments(0)//www.palansvarld.se/#post23

Gravidchock 2 - Shopping chock

Gravidchock!Posted by Pålan Sat, September 24, 2011 22:16:52
Har alltid tyckt om att shoppa, känns som att själen flyger runt bland rosa moln! Men under tiden jag var gravid sänktes shoppingbegäret lite. Tror det var en blandning mellan skuldkänslor över att köpa saker till sig själv när man vet att det är så mycket annat som behövs köpas till barnet och svårigheten att hitta kläder som passar gravidmagen fint utan att man ser tjockis ut helt plötsligt.

Tänkte hela tiden ”åh vad skoj att shoppa loss när magen försvunnit och man kan ha alla kläder igen!” Men inte tänkte jag så långt att det blir nästan färre klädmöjligheter sen under amnings perioden!


Det borde ju finnas upplysningar om sånt tycker jag, hur ska man annars veta? Ok om man har mammor i sin bekantskapskrets (om det vill säga att de ens vill dela med sig av alla sina knep) som kan tipsa om saker. Men om man som jag inte hade det blir det ju som att man blir släppt mitt i en djungel med ögonbindel på och trösten att hjälp kommer om 9 månader (trodde du ja! ;D)

Nu måste man hela tiden tänka på att det ska gå snabbt att slänga fram maten till bebben, så basic blir ju ungefär; linnen med knappar i fram (finns superbra på hm), annars linnen som går att dra ner lätt och andra urringade överdelar med resår eller liknande. Visst finns det amningskläder lite överallt men än så länge har jag inte hittat något jag fastnat för, de flesta är ju inte så sköna att ha på sig heller. Självklart kan man ju använda vanliga tröjor och dra upp dem men det är inget jag skulle göra =P

Så nu ligger ju shoppingen till mig på ett minimum, köper ju självklart lite kläder jag kan ha efter amningen. Däremot har jag nu en liten sötnos att överösa med kläder och som jag får bestämma vad han ska ha på sig, underbart! Hade ju aldrig trott att jag skulle tycka att det var roligare att shoppa till någon annan, men nu går man med raska steg direkt mot bebisavdelningen med knappt en blick åt damavdelningen =D


Köpte häromdan en supersöt klänning på MQ, men det är en efteramningsperioden klänning så är bara att vänta. Får nöja mig med att småha den lite här hemma i korta stunder, den ser ju så ledsen ut när den hänger där i garderoben..


Näe nu blir det lite mys framför tvn när bebben somnat, tyvärr är det någon konstig action sambon valt men för en gångs skull får väll han välja då (..eller aja vi får väll se hur länge jag pallar kolla innan jag tjatar om något roligare ;D..)

Puss på världen

  • Comments(0)//www.palansvarld.se/#post8

Gravidchock 1 - Vagnhatare & kroppsplåster

Gravidchock!Posted by Pålan Fri, September 23, 2011 23:10:50

Jag har alltid fått höra att om man har en grinig bebis så kan man alltid lägga den i vagnen och ta en promenad eller bara gunga den fram & tillbaka så somnar bebben. Innan och under graviditeten satt jag hela tiden och fantiserade om alla promenader med vagnen jag, bebben och vovvarna skulle ta tillsammans. Det har alltid sett så mysigt ut när alla mammor strosat runt med sina vagnar, så lugna och avkopplade. Var så avundsjuk. Sen kom dagen då jag äntligen skulle få lägga min lilla knodd i vagnen för första gången, förväntansfull och längtande efter första promissen. Men så fort jag lagt ner honom började han vrålskrika och grina, och efter många försök fram & tillbaka så inser jag tillslut något jag inte ens trodde var möjligt.. min bebbe hatar vagnen. Tanken har inte ens gjort en visit innan, ingen varnade mig och sa att vissa inte tycker om att ligga i vagn.


Nu är det också så att det inte bara är vagnen han vägrar ligga i utan så gott som allt som inte är mamma eller pappa. Var inte alls förberedd på att min lilla hjärtegris skulle behöva kroppskontakt dygnet runt. Det var ju ingen som varnade om det inte.


Satt ju i min egen lilla värld och tänkte "dem sover ju största delen av tiden så då får man ju passa på att göra saker".. hmm funkar ju inte riktigt så. Edwin har inte velat vara utan oss överhuvudtaget. Vi fick sova i skift (ena sov & den andre satt med E) försökte vi lägga ifrån oss honom vaknade han direkt och gallskrek så han blev helt röd, stel som en pinne och svetten rann så då var det bara att plocka upp honom igen. Nu (vid 3-4 månader) har vi äntligen börjat kunna lägga honom ifrån oss, om han somnar på oss först alltså. Men så hade man ju hunnit bli så van att ha det lilla pyret på sig, att man nu måste kämpa emot sina egna känslor och viljan att springa och hämta honom igen smiley

Sweet dreams världen!

  • Comments(0)//www.palansvarld.se/#post7